Tankar om boken Nu ler Vygotskij av Anne-Marie Körling

Att läsa boken Nu ler Vygotskij av Anne-Marie Körling är en upptäcktsresa i lärandets mirakel. Boken är dels en konkret och handfast handbok kring hur man kan organisera lärandemiljöer, genomföra lektioner i olika ämnen, förhålla sig till Lgr11, hantera bedömning och så vidare. För mig är det framförallt Anne-Marie Körlings reflexioner kring lärande, förhållningssätt, inställning, förmåga att kommunicera, bygga hållbara relationer och relevant innehåll kopplat till lärande och kunskap som är den största behållningen i boken. I boken finns Vygotskijs tankar och idéer med som en utgångspunkt för hennes egna resonemang. Jag ser Anne-Marie Körling som en filosof och vår tids Vygotskij. Körlings tankar är mycket applicerbara även på bibliotek och boken förmedlar en mängd budskap, min egen tolkning av några av dem blir:

- Förmågan att kommunicera och skapa goda relationer är nycklar till lärandets mirakel.

- Medarbetares kompetens är viktig. Att dokumentera, dela med sig, vara nyfiken och att vara
självreflekterande är några vägar för ökad kompetens och medvetenhet kring sin
egen roll.

- Lärande är magi och kursplanerna är en kompass för att kunna navigera och fokusera i lärandets virvelvindar.

- Lärande sker i samklang med sin miljö, kontext och samtid.

- Barn har en inbyggd vilja att lära och hunger efter kunskap. Inkludera barnen, ta
vara på deras erfarenheter och viljor.

- Barn måste få vara barn av sin tid.

-Litteratur, texter och berättelser ska ventileras och få liv. Våra egna
associationer och förståelse som uppstår i samtalen kring en berättelse är mycket meningsfull.

- Text och läsning är så mycket mer än bara traditionell textmassa. Körling använder
begreppet textrelationsrörlighet för att gestalta detta.

-Tillämpa högläsning INTE tyst läsning.

Att arbeta i skola, med elever, undervisning och lärande är ansvarsfullt och viktigt. Körling lyckas på ett både ödmjukt men bestämt sätt förmedla uppdragets utmaningar och möjligheter. Så mycket går att åstadkomma med små medel. Allt handlar om kommunikation, relationer och innehåll!

//Cecilia Bengtsson har läst Nu ler Vygotskij

Ett porträtt av Anna Kaya

Jag heter Anna Kaya och har arbetat som lärare i sedan 1999. Jag är lärare i svenska/so/svenska som andraspråk för årskurs 1-7 och har hela tiden arbetat med flerspråkiga elever och framförallt nyanlända elever. Jag har haft en lärarblogg sedan 2008 och har haft ett stort utbyte av att diskutera skolfrågor med lärarkollegor med hjälp av olika sociala medier. De senaste åren har skoldebatten haft en något problemorienterad vinkling i media och en bild av den svenska skolan i kris har målats upp.

Under våren 2011 var vi ett flertal lärare på twitter och i skolbloggar som tyckte att det behövdes en nyansering i skoldebatten och startade då tillsammans Skollyftet, en twittertagg och en blogg. På Skollyftet http://skollyftet.se kan alla som vill delta, det fokus vi har är att vi alla vill lyfta den svenska skolan och bidra till att sprida goda exempel och visa att vi är många som utför stordåd i den svenska skolan varje dag. Skollyftet har också bidragit till en skolchatt som vi har på twitter varje torsdag kl 20-21. Då samlas skolintresserade och chattar tillsammans utifrån ett förutbestämt ämne och chatten går även att läsa i efterhand för de som inte kan delta just den kvällen http://skolchatt.wikispaces.com Skollyftet bidrag också till att jag i somras fick upp ögonen på ett fenomen från USA som heter Edcamp. Det är en typ av knytkonferens där lärare och skolintresserade samlas för att diskutera viktiga frågor och ämnen som deltagarna själva väljer. Det finns alltså inget färdigt program när man kommer utan alla som deltar är aktiva och skapar innehållet tillsammans. Kort sagt, lärare som lär av och med varandra. Detta tyckte jag lät som ett otroligt spännande format för kompetensutveckling och med hjälp av Per Falk och Skolforum gick Europas första edcamp av stapeln 31 okt 2011. Det blev en succé och vi har vi hunnit med ytterligare en Edcamp Stockholm efter detta och nu sprids Edcamp i Sverige: Edcamp Öresund, Edcamp Partille, Edcamp Luleå och Edcamp Västerås är redan inbokade. http://edcamp.se

Det som driver mig är att jag vill skapa en skola där alla elever kan lyckas. När jag ser till min egen skolvardag så är det alldeles för många elever som inte når skolframgång av den anledningen att vi inte lyckas få eleverna att erövra skolspråket. Det behöver inte handla om att man inte behärskar svenska språket till fullo utan det kan likaväl handla om svensktalande elever. Eftersom skolan i så stor grad ställer krav på den språkliga kompetensen för att eleverna ska kunna utveckla kunskap kräver det att vi lärare ger elever de redskap de behöver för att de ska kunna tillägna sig kunskap. Det är dessa redskap, det som jag kallar språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, som är den röda tråden i allt mitt pedagogiska arbete.

Det roligaste med mitt jobb är att få dela elevernas glädje över lärandet. Lärande och utveckling är inte alltid roligt i stunden men sedan, efteråt, när eleverna känner att de kan, att de utvecklats och lärt sig, den glädjen är fantastisk att få uppleva tillsammans med eleverna.

Skolbibliotek är på många sätt en skolas hjärta, speciellt om det dessutom finns en skolbibliotekarie på plats. Ett skolbibliotek kan innebära och betyda oerhört mycket för både elever och lärare. I min undervisning spelar böcker stor roll eftersom läromedel inte alltid fungerar för mina nyanlända elever. Har jag ett skolbibliotek till mitt förfogande finns det alltid en passande bok, oavsett om det är fack- eller skönlitterär bok. Finns där även en skolbibliotekarie finns det dessutom en expert att rådfråga, både för mig och för mina elever. Ett skolbibliotek kan vara en plats där man kan vara i fred, en plats där man kan hämta inspiration och kunskap eller en plats där man kan förflyttas in i en fantasivärld en stund. Men ett skolbibliotek kan även vara en plats mitt i världens centrum där det finns information i överflöd som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Förhoppningsvis finns där då någon som kan hjälpa till att söka, sortera och sålla i informationsflödet. För elevernas skull men även för lärarnas. Skolbibliotek är viktiga för elevernas hela kunskapsutveckling och deras lärande. Inte bara för böckernas och läsningens skull utan även för att ett skolbibliotek är så mycket mer, ett rum som möjliggör för lärande!

Den största utmaningen är att försöka fortsätta fokusera på undervisning och lärande trots att det blir fler och fler sidospår och sidouppdrag för lärare. Att kunna skapa en skola för alla, där alla ges möjligheter att utvecklas är en otroligt stor utmaning. Det krävs att vi tänker nytt och att vi vågar lita på vår egen profession och vår förmåga. Sedan krävs det att vi alla tar ett oerhört stort ansvar. Bland aktiva inom skolans värld råder just nu en generös "Dela-kultur" på internet, där många delar med sig av sig själva och sitt arbete, med länkar och tips, tankar och idéer och där du är mycket aktiv. Hur kan vi få fler skolbibliotekarier och lärare att anamma denna kultur? En aktiv Dela-kultur kräver dels att vi vågar vara stolta över det vi gör, dels att vi känner att vi vinner något på att dela med oss till varandra. Vi måste utrota Jante och våga visa både när vi lyckas och när vi misslyckas och vi måste hitta former för att möjliggöra delandet. Pedagogiska caféer? Knytkonferenser? Sociala medier? Anslagstavlor? Vi måste bjuda in varandra, öppna upp dörrar och inse att vi tillsammans kan skapa något så mycket mer än vad vi klarar av ensamma. Har du någon favoritförfattare?Nej, jag har aldrig haft någon favoritförfattare. Har du en favoritwebbplats?Ingen direkt favoritwebbplats utan däremot väldigt många. Twitter för all ovärderlig input och många olika skolbloggar för inspiration och tanke- och erfarenhetsutbyte. Nyhetsportaler och nyhetssidor för att hålla koll. Länkskafferiet för en enorm länksamling. SLI.se och NE.se för att där finns sådana otroliga resurser. SVTplay för att jag aldrig hinner titta på tv-programmen när de sänds. URplay av samma anledning. Och såklart mitt eget biblioteks sida där jag lånar om mina och mina barns låneböcker som vi aldrig hinner lämna tillbaka i tid.

När jag gick på Lärarhögskolan skulle vi göra en uppgift som krävde ett biblioteksbesök. Jag valde att besöka det bibliotek som jag såg som mitt eget bibliotek när jag växte upp. Trots att det säkert hade gått 8-10 år sedan jag var en frekvent biblioteksbesökare på just det biblioteket kändes allting bekant. Jag minns hur jag gick runt inne på barnavdelningen och hur jag redan innan jag läste på böckerna visste vilken bok det var. Jag drog ut bok efter bok och mindes helt plötsligt handlingar och personer i böcker jag inte ens kom ihåg att jag hade läst. Böckerna stod på samma plats där de alltid hade stått och det kändes inte som att någonting hade förändrats. Jag slungades tillbaka till bokslukaråldern och de varma minnen jag har av att befinna mig i en värld som är min men ändå inte. En värld som man kan iaktta på betryggande avstånd, ta del av men ändå inte delta i. En värld av otroliga historier, intressanta personer och fantastiska livsöden att lära och utvecklas av. Hade jag fått uppleva detta utan ett bibliotek i min närhet? Troligtvis inte. Vilka föräldrar har möjlighet att köpa så många böcker som jag och många med mig har läst? Biblioteken, och skolbiblioteken i synnerhet, gör stor skillnad!

Stort tack Anna Kaya för att du ville medverka!

//Cecilia Bengtsson

Välkomna på knytkonferens om skolbibliotek 19 mars 2012

Kom med på en knytkonferens där vi tillsammans bestämmer agendan och där ni som deltar är viktiga medaktörer i innehållet. Ta gärna med förslag på frågor som ni önskar att prata om. Digitala verktyg, informationskompetens och kunskapssyn är några förslag som redan finns.

När: Måndagen den 19 mars
Tid: Kl. 15-18
Var: Regionbibliotek Stockholm, Odengatan 63
För vem: Medlemmar i Skolbiblioteksföreningarna. Om du inte än är medlem går det bra att betala 200 kronor kontant när du kommer till SkolbibliotekÖst.
Förtäring: Vi bjuder på smörgås och thé eller kaffe
Anmälan: Anmäl dig till Cecilia Bengtsson: cbengtsson2@gmail.com eller till Anita Höglund. anita.hoglund@mhdata.nu senast 15 mars.

Välkomna!

Håll utkik efter boken ”Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen - så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr11”

Boken ”Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen - så skapar vi en

relevant skola utifrån Lgr11”

Christina Löfving aka It-mamman har skrivit boken ”Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen - så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr11” Den beräknas komma cirka vecka 10.

Christina berättar följande om boken:

”Liber bad mig skiva en bok om digitala verktyg och sociala medier eftersom behovet av

utbildning är stort både på lärarutbildning och bland verksamma lärare. Eftersom jag har

arbetat både med elever och med vuxna när det gäller det här, så har jag bra inblick i vilka

frågor många har och vilka svårigheter man brottas med.

Därför kunde jag inte skriva en bok enbart om hur man tekniskt använder teknik i

klassrummet. Att använda digitala verktyg hänger så nära samman med pedagogik; det

är inget som är skiljt ifrån det. I boken ägnas därför mycket tid åt att koppla tankegångar

kring användande av digitala verktyg till forskning, styrdokument och naturligtvis också

till praktiska exempel. Boken är tänkt att fungera som samtalsunderlag i fortbildning och

utbildning. Den vänder sig till dem som känner sig som nybörjare, men även till dem som har

erfarenhet. Det är i möten mellan olika kunskap som ny kunskap kan födas.

Eftersom skolan är en del av samhället och sociala medier är något som allt mer märks i

samhället, ägnas även tid åt dessa medier. Hur kan vi förhålla oss till dem och hur kan vi

eventuellt använda dem? Hur kan vi tänka kring farligheter och möjligheter?

Boken har många konkreta tips, men innehållet måste ändå ses som en start och inte något

som gäller för evigt. Därför ägnas en del av boken åt hur man som arbetslag kan gå vidare för

att lära av varandra och stötta varandra i det livslånga lärandet.”

//Cecilia Bengtsson frågade Christine Löfving om hennes kommande bok

En eftermiddag om spel

På initiativ av EU-nätverket Insafe arrangerades idag Safer Internet Day i 68 länder. Statens medieråd, som tillsammans med BRIS är svensk representant i nämnda nätverk, uppmärksammade dagen genom att bjuda in till en eftermiddag om datorspel i Filmhuset. Jag besökte seminariet tillsammans med min kollega Peter. Eftersom inte så många skolbibliotekarier hade möjlighet att bevista tillställningen lämnar jag här ett kort referat.

Eftermiddagen inleddes med att vi fick möjlighet att bekanta oss med spelkulturen. Såväl ungdomar som representanter från dataspelbranschen fanns på plats i Filmhusets foajé för att demonstrera några av de populära spelen. Själv fastnade jag dock vid ett cafébord för att prata med min kollega Peter och twitterbekanten Johan Groth. Johan Groth var den som startade #merkateder-debatten, men den här dagen var han på Filmhuset i egenskap av förbundssekreterare i spelföreningen Sverok.

I tretiden startade själva seminariedelen med Orvar Säfström som moderator. Två aktuella forskningsrapporter presenterades: Statens Medieråds rapport Våldsamma datorspel och aggression – en översikt av forskningen 2000–2011 och rapporten Hur farligt är Internet? som presenterar de svenska resultaten från EU Kids Online.

Ulf Dalquist som är forskningsansvarig på Statens medieråd beskrev hur myndigheten hade gått igenom 106 olika studier kring datorspel och våldsamhet, för att få reda på mer om sambandet mellan våldsamma datorspel och aggressivt beteende. Genomgången visar dock att i de få fall där samband visat sig har det funnits bakomliggande förklaringar som till exempel konfliktfyllda familjeförhållanden och psykisk ohälsa. I den debatt som uppstod efter att rapporten publicerades hävdade dessutom Statens medieråd att en fixering vid våldet i spelen lätt gör att man glömmer att uppmärksamma andra eventuella effekter som spelen kan ha.

Cecilia von Feilitzen, professor vid Södertörns högskola redogjorde för den svenska delen av undersökningen EU Kids Online, presenterad i rapporten Hur farligt är Internet? Syftet med EU Kids Online är att få fram konkreta empiriska data utifrån vilka EU sedan kan ge rekommendationer kring ungas säkerhet på nätet. 1000 barn (och en av deras föräldrar) i varje av de 25 deltagande länderna har blivit intervjuade i sin hemmiljö. Resultaten visar att Sverige ligger långt fram när det gäller de ungas internetanvändning. 98 procent av alla 9-16-åringar använder nätet, en siffra vi känner igen från andra undersökningar. 60 procent av de unga internetanvändarna har stött på otrevligheter på nätet, men bara 19 procent har upplevt obehag av det. Många är också duktiga på att hitta strategier för att slippa råka illa ut eller skaffa sig det som forskargruppen kallar digitala färdigheter för att undvika risker.

Hur skall då vuxenvärlden ställa sig? Hur skall föräldrar agera? Såväl forskarteamet (Cecilia von Feilitzen, Elza Dunkels och Olle Findahl) bakom svenska EU Kids online som Statens medieråd menar att det mest effektiva är att engagera sig i barns och ungas spelande och övriga aktiviteter, precis som vi engageras oss när de unga deltar i exempelvis sport och idrott. Det är också viktigt att lära sig mer om de ungas spel- och nätaktiviteter för att kunna föra en kunnig diskussion och sätta upp eventuella regler för nätanvändandet tillsammans. Det är ju svårt att prata om något man inte vet något om, eller hur?

Eftermiddagen avslutades med en paneldebatt, som kanske inte var så mycket debatt eftersom alla var rörande överens. Två personer från datorspelsbranschen, Ulf Dahlquist från Statens medieråd och en professor från Stockholms universitet konstaterade alla att det var bättre att samtala och vinna barnens förtroende än att förbjuda spelen.

En längre version av denna artikel har jag skrivit på Skolverkets Kolla källan.

Förslag till diskussionsfrågor:
Vad tycker du? Vilken erfarenhet har du av datorspel i ditt skolbibliotek? Vad skulle du vilja veta om datorspel? Är det något som skulle kunna användas pedagogiskt i skolans bibliotek? Spelar du själv? Är det här något som diskuteras på din skola?

Ny termin för SkolbibliotekÖst

En av skolbibliotek Östs roller är att främja nätverkande och att lära av varandra. På SETT-mässan som äger rum på Kistamässan 25-26 april har medioteket och skolbiblioteksföreningarna fått möjlighet att anordna ännu ett Bibmeet onsdagen den 25 april kl. 16-18. Vi hoppas att många av er vill dela med sig av era bästa tips från era skolbibliotek på en mässa där skolutveckling är i fokus. För övrigt har vi tänkt ordna följande aktiviteter under våren:

Knytkonferens om diverse skolbiblioteksfrågor, 19 mars kl. 15-18. Mer info kommer

Ett sedvanligt studiebesök i maj/juni

Dessutom kommer vi att prata och ägna tid åt bildandet av en ev. nationell förening.

Skolbiblioteksföreningarna bygger på medlemmarna och vi hoppas på att fler ska tycka att det är angeläget och intressant att vara med i t.ex. SkolbibliotekÖst. Ni som ännu inte blivit medlemmar är varmt välkomna!

En bra skolbibliotekstermin önskar styrelsen i SkolbibliotekÖst via Cecilia Bengtsson

Ett porträtt av Anne-Marie Körling

Jag kan nog inte riktigt beskriva vad Anne-Marie Körling betytt och betyder för mig men att hon puttat på mina tankar, berört, stört och visat omtanke för mig det vet jag. I januari kommer hennes bok "Nu ler Vygotskij " Till dess kan vi läsa om hennes tankar kring bibliotek och läsning i det här inlägget.

1. Vad gör du/vem är du?

Om man ska beskriva mig blir jag orolig. Om jag ska beskriva mig själv får jag det svårt. Jag vill inte bli inringad. Jag vill hellre bli utringad. Men så fungerar inte vi människor. Vi vill ringa in, sätta ord på, skapa gemenskap med. Jag är Anne-Marie Körling. Jag tycker om ord. Jag tänker att jag kan vrida och vända på dem. Jag ärvde trudilutter från min farfar, en stor portion nyfikenhet av min pappa, en dos av ord och meningar av min mamma och så alla syskon som hade sina egna alfabet och for iväg på sina begreppsutflykter. I min barndomsvärld fanns en boktokig farbror. Han försåg mig med böcker. Det höglästes i min barndoms värld och min bror spelade på in gitarr och sjöng för mig och min bror om Josefin som satt på havets botten och sydde på sin symaskin. Jag tyckte så synd om henne. Så var det med inlevelsen. Min mamma köpte böcker som hon berättade var absolut inte för mina ögon. Jag förstod inte att hon så noga förklarade vem författaren var och vad boken hette för att sedan liksom gömma den undan för mig. Att det var ett läsknep förstod jag många år senare. Många, många år senare.

Jag har ett förflutet i musikbranschen. Men jag läste min första bok om barn då jag var 13 år. Och har väl sedan dess fördjupat mig i lärande, psykologi och pedagogik. I somligt är jag utbildad, i somligt är jag autodidakt. Som lärare fann jag yrket. Och att vara en del av människors lärande är nog det roligaste och mest utmanande jag har fått uppleva. Om detta har jag sedan talat. Jag talar om elevens lärande. Ur ett klassrumsperspektiv. Jag är aldrig någonsin färdiglärd. Böckerna jag lär ur måste jag läsa om och om igen. Omläsning är något underskattat, bortglömt och försvunnet. Låt oss läsa om och om igen.

2. Vad tänker du om läsning?

Jag försöker famna vad läsandet är. Det är så olika beroende på vem jag är då jag läser. Jag läste många stora författare då jag var ung. Då förstod jag litteraturen på ett sätt, idag läser jag om och inser att jag förändrats och läser därmed en helt annan text. Jag undrar om vi därför någonsin kan skriva ut oss själva ur boken, kanske hellre skriva in oss. Jag tycker om att läsa om. Det borde vi kanske tala mer om. Omläsningen. Jag läste Pär Lagerkvist Gäst hos verkligheten då jag var mycket ung. Jag läste om den som mycket äldre och förstod den ur ett helt annat perspektiv. Men jag tror inte på åldersbundet läsande. För oavsett om jag inte förstod vad Pär Lagerkvist skrev då jag var för ung så förstod jag tillräckligt mycket för att bli berörd. Sådant tänker jag mycket på. Det att texter berör oss och under mycket lång tid. Kanske under en hel livstid.

Barn behöver böckerna, kanske hellre berättelserna. Och de behöver någon som läser ut berättelserna ur böckerna. Jag tror på högläsningens absoluta dragningskraft in i den självständiga läsningen. Den yttre rösten, den mänskliga rösten som kanske är en mamma, en pappa, en bibliotekarien, en lärare som generöst delar med sig av sin läsförmåga. Jag tror vi ska ge barnen människan i boken. Den vi blir ihop. Tillsammans!

Jag har många tankar om läsning. Det är en evig fråga om läsningen och vad läsning är och kan vara. Det handlar i djupet om demokrati. Att få bli läsande. Att få ingå i text. Att få uppleva andras språk, känna, delta och kliva in i ett lekområde där text möter fantasi och inlevelse. Jag minns en barndoms text. Jag återvände till den som vuxen. Blev så besviken. Så få ord. Så korta meningar. Så lite var det på pappret. Så mycket var det jag själv skapat kring texten. Jag insåg att man som läsare är mer än bara orden trogen. Man är sig själv närmast. Orden får olika betydelser beroende på den som läser texten. Den text jag minns var Astrid Lindgrens kapitel ur Alla vi barn i Bullerbyn, det där Olle fick en hund. Jag läste kapitlet om och om igen. Skrev in mig med min längtan. Jag ville också ha en hund. Astrid Lindgren skrev mästerligt med rika möjligheter till eget tänkande. Som om hon lämnade rader för mig att skapa och kliva in i texten med.

Läsning är kommunikation. Kommunikation mellan olika tider, generationer, kulturer, mellan dig och mig. Jag kan vara ensam med en diktrad och lyfta ögonen från texten och se min verklighet fördjupad och förklarad. Texten skriver både in sig och genom den skriver jag ut mig. Blir till.

Jag minns en bok jag fick av min boktokige morbror. Jag ratade den. Då den senare ingick som kurslitteratur på Universitetet läste jag den och en hel drömvärld öppnade sig inom mig. Jag drömde boken varje natt. Det finns ingen ålder för litteratur. Vi borde inte åldersanpassa litteratur. Kanske vi skulle högläsa barnlitteratur för den gamla på ålderdomshemmen, återknyta till minnen via boken?

Att se elever bli läsande är något stort. Läsande blir man också genom att delta i muntlig text. Jag tror att läsandet hör samman med gemenskap med texten. En lärare måste låta eleverna möta text i muntlig form så ofta det någonsin går. Skolan ska vara generös säger Läroplanen. Att högläsa är att ge språk, innehåll, sammanhang och mening. Det krävs av läraryrket att man förstår och fullt ut accepterar att man är viktig och en utgivare av begrepp som inte används i vardaglivet...

3. Vad tänker du om bibliotek?

Bibliotek! Denna plats för böckerna. Jag tror att framtidens bibliotek är en polerad kärna för samtal, kommunikation, delandet och gemenskapandet. Jag tror att vi kommer att vilja träffas och platser där vi kan mötas blir betydelsefulla och viktiga. Jag tror inte att biblioteket kan försvinna - snarare tvärtom. Som barn var jag en liten läsare som smög omkring på mitt bibliotek. Jag läste väldigt mycket. Jag fann att de som arbetade på bibliotek inte betraktade mig utifrån min ålder utan mer utifrån mitt läsande. Jag bemöttes alltid med respekt och som en jämställd person. Jag delade något med de andra på biblioteken. Den respekt jag bemöttes med tänker jag hörde ihop med min rätt att vara en individ i samhället. Jämställd.

Ett bibliotek i det yttre blir ett bibliotek i det inre. Jag har inte bara ett inre ordförråd utan ett inre bibliotek. Och som ord, meningar och litteratur kommer de in genom det yttre. Vi behöver varandra för att skapa språk. Vi behöver bibliotek för att kommunicera med inbundna texter och texter som aldrig någonsin kunde hitta en läsare om det inte handlade om någon som varsamt erbjöd en textrörlighet. En dans mellan titlarna på biblioteket. Vem kan göra den? Bibliotekarien. Så tänker jag.

//Cecilia Bengtsson bad Anne-Marie Körling att skriva, stort tack Anne-Marie för att du delar med dig av dina tankar.